Grön ärtsoppa

Imorgon är det torsdag och då bara älskar jag att äta ärtsoppa med pannkakor. Det känns bara så himla lyxigt med två rätters lunch! I alla fall varannan torsdag brukar jag försöka få till ärtsoppa, men ibland finns inte hjärnan med i tid för att komma ihåg att lägga ärtorna i blöt över natten. Attans väntetid! Då kan man alltid rädda sig själv med en grön ärtsoppa- som både går fort att göra och är  god. Likheten med soppa på gula ärtor är kanske inte allt för stor, men ändå. Ärtsoppa som ärtsoppa.

Recept

ca 2 dl fläskbuljong (jag använde buljong som jag fryst in som istärningar någon gång när jag kokat fläsklägg)

1/4 rödlök (jag är lite rädd för rödlök, men lök ska man ju ha i soppa och detta var vad jag hade hemma...)

ca 1 dl mjölk, 3% (eller grädde om du har det hemma)

5 dl frysta gröna ärtor (eller färska om du odlat hemma i trädgården)

(1/2 dl färska ärtor från övervuxna sockerärtor)

peppar och salt efter smak

Koka upp buljongen och tillsätt hackad rödlök. Låt koka i ca 2 min. Tillsätt mjölken/ grädden och de gröna ärtorna. Koka upp och låt koka i några minuter (gröna ärtor blir klara på nolltid). Mixa soppan med en stavmixer. Skumma ev. av soppan för en lyxigare look. Salta och peppra efter smak.

Är du som jag och har massor med övervuxna sockerärtor kan du tillsätta själva ärtorna som "tuggmotstånd" efter att du mixat soppan. Låt de då få koka någon minut i soppan innan du serverar. Det går självklart också bra att tillsätta dessa samtidigt som de gröna ärtorna, men det känns inte lika kul tycker jag.

Betyg

Jag föredrar egentligen vanlig (gul) ärtsoppa, men detta är ändå en trevlig soppa. Dessutom känns det inte lika "förbjudet" att äta den på en annan dag än en torsdag. Det är bra en onsdag som denna när man i princip har ett annars ekande tomt kylskåp. Soppan är god och  vacker för ögat, vilket gör att jag ger den en 6a i betyg. Inte illa för något som tar max en kvart att slänga ihop!

Jordärtskocksoppa

Jordärtskockor känns som en riktig lyxingrediens, men är nog inte så där fasansfullt dyrt ändå. Den här gången bara fanns de där i min mammas kylskåp och jag har ju aldrig köpt några själv så egentligen har jag inte den blekaste. Det växer tre plantor ute i mitt trädgårdsland av den trevliga sorten 'Bianca' (eller det tror jag i alla fall att det är) som faktiskt blommar i Sverige. Till hösten blir det alltså egna skockor att plocka upp och njuta av.

Jordärtskocka smakar ganska likt kronärtskocka, men är betydligt närmare släkt med solrosen. På engelska heter den därför just "sunroot". Det är fint tycker jag. Att tänka på är att dessa små ädla knölar innehåller höga halter inulin. Det är det som ger knölen dess sötma och anses också vara hälsosamt för tarmen. Vissa är dock känsliga för inulin och ett stort intag av denna knöl kan nog ge de flesta både gasbildning och magsmärtor. SÅ även om trädgårdslandet hos dig skulle producera oförståeliga mängder jordärtskockor är det alltså inte en strålande idé att byta ut potatisen mot skockor, som en kompis mamma gjorde en gång. Det gör hon nog aldrig om.

  

Recept

1/2 gul lök

300 g jordärtskocka

2 dl vitt vin

1/2 hönsbuljongtärning

2 dl vatten

en liten vitlöksklyfta

3 dl grädde

några matskedar smör

peppar

Toppa med knapperstekt bacon.

Hacka den gula löken. Skala jordärtskockan och dela den i små tärningar. Lägg dessa i kallt vatten allt eftersom du skalar och delar, eftersom de annars blir bruna och trista. Bryn löken i smör (rikligt med smör var det hos oss) och tillsätt jordärtskockorna efter en kort stund. När löken blivit mjuk tillsätts buljongtärningen, vatten och vin. Koka tills skockorna är mjuka. Tillsätt en pressad vitlök. Ta allt av värmen och mixa slätt. Tillsätt sedan grädde och låt koka upp. Servera tillsammans med knapperstekta baconbitar. 

Vill du ha soppan vegetarisk byter du enkelt ut hönsbuljongen mot grönsaksbuljong och toppar soppan med parmesanchips eller salta krutonger.

Betyg

Soppan fick en riktigt kraftig smak, som i längden nästan blir mäktig. Jag har inte alls svårt att förstå att soppan ofta serveras som förrätt eller tilltugg. (Jag fick den t.ex. serverad i ett litet glas under ett mingel i Uppsala slott). Vi åt den som en ganska stor förrätt och då räckte den till 3 personer. Min mamma vill ge den en 8a eller kanske t.o.m. en 9a, men jag känner att en 8 nog får vara nog. (Eller en stark 7a)